amandarehed

Idag har det varit föreläsning på skolan. En man i 80-årsåldern berättade hans historia om andra världskriget. Han är jude och bodde i Warzava ghettot när kriget bröt ut.

Det är svårt att skriva här hur bra det var och hur hemskt det var. Han var den sötaste jag sett och han beskrev allt så detaljerat och bra. Det var massor av känslor och en story utan dess like. Jag kunde nästan inte hålla mig från gråt. Om ni tänker krig, så tänk att han har varit med om det mesta. Förlorat sin familj, sett barn/kvinnor och män bli mördade, torterade och ihjälslagna. Det stora hela med honom var att han är den enda som lyckats fly från gaskammaren. Förstår ni?! Fly! det är praktiskt taget omöjligt men han lyckades komma undan. Det var en instinkt bara, det var inte planerat alls utan det blev bara så, berättade han. En som vaktade gaskammaren blev nyfiken på vad en annan vakt stod och pratade om och gick ifrån kammardörren, 6 steg framåt och det var då han smet iväg. Han fick 6 skott efter sig, men alla missade och eftersom vakten inte kunde lämna gaskammaren(då skulle nog alla andra ha smitit) så kom han undan. Det är fucking amazing. Jag blir tårögd.